VÅT AV DAGG / WET WITH DEW

Moa Alskog och Cecilie Skov

5/4 – 22/4 2019 @DELFI, Malmö, SE

Med stöd av Statens Kunstfond och Malmö Stad Kulturstöd.

–––

_DSC5492-new kopiera.jpg
Under månens sken (Under the light of the moon), färgpenna på papper, 29,7x21 cm, Moa Alskog

Under månens sken (Under the light of the moon), färgpenna på papper, 29,7x21 cm, Moa Alskog

_DSC5489-new kopiera.jpg
Klud (2011), mässingstråd, bomull, lin, Cecilie Skov

Klud (2011), mässingstråd, bomull, lin, Cecilie Skov

_DSC5463-WT kopiera.jpg
_DSC5507WT kopiera.jpg
ORMORMORM (2019), blyerts på papper, 29,7x42cm, Moa Alskog

ORMORMORM (2019), blyerts på papper, 29,7x42cm, Moa Alskog

Är människans herravälde över jorden Guds fel, som på den sjätte dagen efter att ha skapat him-mel och jord skapade människan, välsignade henne och sa ’Var fruktsamma och föröka er, up-pfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden’? Eller beror vår komplicerade relation till andra arter på Descartes som skilde kroppen från själen? En idé som beredde väg för föreställningen om ’naturen’ som död och jorden som en resurs för människan att exploatera, på samma sätt som den ’jordbundna’ kvinnan för mannen. Eller är det bara för att vi inte har någon självinsikt som vi fortsätter att ’slösa och ut-tömma den sista energin, bara för att producera högar och högar av saker, - fula saker, värdelö-sa saker och i bästa fall helt onödiga saker’ som Voltairine de Cleyre uttryckte det i sin essä ’The dominant idea’ från 1910? Är det också anledningen till att vi idag inte kan se utanför rummet och dyrkar naturvetenskapen så till den grad att vi förträngt annat: det vi inte ser, inte kan mäta eller väga som till exempel det minsta och det största, döden, medvetandet, oändligheten och omsor-gen?

Varje dag är en undergång för flera fisk-, fågel-, växt- och insektsarter. De liknar oss mer än vi tror, inte bara människor känner smärta, är medvetna, gillar sex, kommunicerar. Vi hänger ihop som vattnet som cirkulerar genom våra kroppar. Behållaren var den första uppfinningen, inte vapnet, enligt Ursula Le Guin. Olika ljus får olika saker att träda fram, sa Jonna Bornemark, och Judith Butler konstaterar att könet skapas genom upprepade handlingar och att genuslek ’kan ge upphov synnerligen sammansatta luststrukturer’. Tänk cirkulärt, repetitivt, spirallikt, inte trädlikt progressivt.

Cecilie Skov och Moa Alskog kuraterade år 2014 en serie om fem utställningar med fokus på nymaterialism med titeln ’Sig mig at tingene taler’. Sedan dess har de fört ett kontinuerligt samtal om konst, litteratur, feminism och ekologi. I utställningen ’Våt av dagg’ visar Cecilie skulpturer som tar sin utgångspunkt i kroppen av vatten, behållaren och vattenpölen som ett stadie av vatten i cirkulation. Moa visar tecknin-gar inspirerade av grodans symboliska transformation – från att symbolisera fertilitet, liv och metamorfos i gamla Egypten blev grodan djävulens hantlangare och en symbol för kvinnlig lössläppthet i medeltidens Europa.

Text av Moa Alskog

——————————————————————————————————

PRESS TEXT - WET WITH DEW

Is the human dominion of the earth the fault of God, who on the sixth day after creating heaven and earth created the human, blessed her and said: ‘Be fruitful, and multiply, and replenish the earth, and subdue it: and have dominion over the fish of the sea, and over the fowl of the air, and over every living thing that moveth upon the earth’? Or is our complicated relation with other species the fault of Descartes who separated the body from the mind, an idea that prepared the way of the view of

‘nature’ as dead and earth as a resource for the human to exploit, in the same way as the earth-bound woman for the man. Or is it just because we do not have any self-awareness of the fact that we continue the ‘…wasting and draining of the last bit of energy, only to produce heaps and heaps of things, —things ugly, things harmful, things useless, and at the best largely unnecessary’ as Voltairine de Cleyre wrote in her 1910 essay ‘The dominant idea’? Is that also the reason why we cannot see outside the room and worship the natural sciences to such a degree that makes us repress other things: things we cannot see, measure or weigh such as the smallest and the biggest, death, con-sciousness, eternity and caretaking?

Every day is a doomsday for several species of fish, birds, plants or insects. They are more complex than we think; it is not only humans who feel pain, are conscious, enjoy sex, communicate. We are connected like the water that circulates through our bodies. The container was the first cultural in-vention, not the sword according to Ursula le Guin. Different lights make different things appear, said Jonna Bornemark and Judith Butler stated that repeated acts makes the sex, and gender play ‘can constitute highly complex and structured production of desire’. Think circular, repetitive, spiral-like, not treelike progressive.

Cecilie Skov and Moa Alskog curated a series of five exhibitions with a focus on new Materialism, entitled ‘Sig mig at tingene taler’ in 2014. They have engaged in a continuous conversation about art, literature, feminism and ecology since then. In the exhibition ‘Wet as dew’, Cecilie presents sculptures inspired by the container, the body of water and the puddle as a stage of water in circulation. For her part, Moa is exhibiting drawings she made inspired by the frogs’ symbolic metamorphoses – from symbolizing fertility, birth and life in ancient Egypt to the frog becoming the devil’s henchman and a symbol of female promiscuity in the Middle Ages.

Text by Moa Alskog